Idag gav så slutligen Håkan Juholt vika för trycket. Det är en svart dag för Sveriges demokrati, där det är media som bestämmer vem som ska sitta kvar på sin post. Drevet, med Aftonbladets bödel Lena Mellin i spetsen, har varit groteskt. Än mer groteskt är att drevet går mot just Juholt, vars största misstag tycks vara att han varit lite grön och svajig, istället för att gå mot till exempel vår krigsbrottsmisstänkte utrikesminister Carl Bildt.
Beklämmande är också att att Socialdemokraterna som parti inte ens har försökt sluta upp bakom sin partiledare när det har stormat. Istället har partiet, inklusive dess högsta ledning, läckt som ett såll med allehanda knivhugg i ryggen på Juholt. Det är mycket, mycket illa för Sveriges största politiska parti.
En annan fråga är vilka politiska frågor vi har missat under den tid då tidningarna har varit fulla av ”trovärdiga uppgifter” från ”säkra källor”? Den utveckling vi ser i Sverige, där fokus flyttas från de politiska frågorna till enskilda politiker och deras förehavande är inte bra alls. Jag vill inte läsa snuttifierade artiklar om en politikers utseende, grodor eller misstag. Det intresserar mig helt enkelt inte så mycket.
Det som intresserar mig är vad politikern, och dess parti, tycker. Både i dagsaktuella frågor och rent ideologiskt. Vilket samhälle vill vi ha om fem år, eller om 20 år? Det är detta jag vill att de politiska partierna lyfter fram, och det är det jag sedan vill att media granskar.
En annan fara med de drev som politiker, och inte bara Juholt, utsätts för är att det med all sannolikhet skrämmer bort folk från att söka sig till och ta de positionerna. Då får vi de politiker vi förtjänar, men inte de politiker vi behöver. Vågar den person som faktiskt är mest lämpad att leda S ta rollen som partiledare efter vad som skedde med både Håkan Juholt och Mona Sahlin? Eller från vi någon från andra- eller tredjehandssorteringen som inte vet vad han eller hon ger sig in på?
Beklämmande är att många av mina vänner under kvällen valt att lämna S på grund av hur Juholt har behandlats. Krisen för S har bara börjat.
Slutligen kan jag inte annat än tycka synd om människan Håkan Juholt.
Henry Ohlsson
Håller med om att aftonbladets Lena Mellin varit värst med att hugga kniven i Juholt`s rygg. Hon är bland det äckligaste jag vet och hade hon lite förstånd borde hon be Juholt om ursäkt offentligt, hon har varit med i tv-debatter och spottat ut sitt hat över socialdemokraternas partiordförande. Men hon har inte varit ensam, Göran Greider på Dala-Demokraten har haft samma attityd och det är så fegt och ynkligt att man undrar om han inte är moderat.
Att dessutom ingen i socialdemokraterna uttalat sitt stöd för Juholt gör mig ännu mer förbannad och nu anser jag att det bästa vore om de hamnar runt 4% i nästa val. Sen borde surgubben från Skinnskatteberg som är värst också avgå som VU-ordförande, Österberg eller vad han nu heter. Nu har (S) stora problem!
Jag vill inte på något vis låta oförskämd eller nedlåtande, men det är nog så att det inte alltid är någon annas fel när det går åt skogen för en person. Det är ett sätt att göra det alltför lätt för sig.
Drevet som har gått är ju fullständigt absurt, men att någon skulle ta sig rätten att styra vad tidningar får och inte får skriva vill nog ingen vara med om (hoppas jag).
Vissa människor passar helt enkelt inte på vissa positioner. Juholt passade inte som partiledare och Lena Mellin passar inte som politisk kommentator och ända chansen att få bort henne är väl att sluta läsa hennes tidning, vilket jag också har gjort.
Socialdemokraternas förfall handlar ju inte heller om varken Juholt eller Mellin, det handlar om att vi har en regering som uträttar det ,som en majoritet av människorna i Sverige, tycker att dom ska uträtta. Det är väl det som kallas demokrati…
Ha en bra dag
För första gången sedan 1917 avgjordes det Socialdemokratiska VU:s möte på Sveavägen 68 av 18 timmars twittrande mellan Partisekreteraren Carin Jämtin, de Socialdemokratiska Partidistrikten och de Socialdemokratiska VU-ledamöterna.
Håkan Juholt valdes enhälligt av den Socialdemokratiska Partikongressen, dess ombud och Valberedningen, att prata politik men det fick han inte göra. Inte heller på det extra inkallade VU-mötet den 20 januari 2012 som varade i två dagar. Varför? Därför att nationell medier hade bokat den F.d. Socialdemokratiske Partiordförande Håkan Juholt, 24-timmar i dygnet och vissa personer inom VU vill ha en annan politik.
När F.d. Socialdemokratiska Partiordförande Håkan Juholt meddelade sin omedelbara avgång vid Köpcentrum Flanaden 13 Oskarshamn den 21 januari 2012, utbröt kaotiska scener av ett överfullt center. Folkets stora besvikelse gjorde sig känt med desperata nej-rop.
Det kan konstateras att Håkan Juholt har blivit utsatt för myteri. ”Myteriet på Sveavägen 68”, är och förblir ett faktum. Partisekreterare Carin Jämtin gav inte sin Partiledare sitt fulla stöd. Hon hör till de som först svek sin Partiordförande och dubbelspelade mellan sig själv, honom, de Socialdemokratiska Partidistrikten och Socialdemokraternas mäktigaste företrädare i Verkställande Utskottet. LO:s avgående Ordförande Wanja Lundby Wedin med hjälp av sin ledarstjärna Mona Sahlin var den som utförde Myteriet på Sveavägen 68.
Idag kan det konstateras att F.d. Partiordförande för det Socialdemokratiska Partiet Håkan Juholt har visat sig större än Socialdemokratin. Han har spelat i en annan högre division exakt det som Olof Palme gjorde, men vissa ”högerfalanger” i det Socialdemokratiska partiet har inte uppskattat detta.
Trots denna uppförsbacke har han lyft fram bärande centrala Socialdemokratiska frågor, såsom den sociala Bostadspolitiken, Barnfattigdom, Ungdomsarbetslöshet, Äldrevård, Jämlikhetspolitik, Sociala orättvisor, Arbetsmarknads-Landsbygds-och Glesbygdspolitik, Infrastruktur, samt Alliansens avregleringar inom Stat-Kommun och Landsting.
Håkan Juholts Konjunktur-och Fördelningspolitik innebar en radikal förändring mellan Stad-Lands-och Glesbygd. Skillnaden mellan Stad-Lands-och Glesbygd har blivit större och större detta kan vi tacka den svenska regeringen för. Håkan Juholts olika besök i Lands-och Glesbygd verifierade detta. Hans värme för Svensk Lands-och Glesbygd var stor det kan hans barndom och uppväxt berätta om.
Nu kommer Svensk Lands-och Glesbygd att falla ihop som ett korthus då det inte finns någon röst som talar för dem i den Socialdemokratiska Partistyrelsen. Håkan Juholt lyfte även fram frågor beträffande Svensk Utrikespolitik och främst beträffande EU-politiken och Biståndsfrågor som är och förblir Socialdemokraternas signum.
Saknaden efter Håkan Juholt kommer att bli stor inom Svensk politik. Han var Socialdemokraternas Partiordförande endast i 10 månader detta under en Alliansregering som sedan 2006 har sålt ut Sverige AB till multinationella Riskkapitalbolag och Bemanningsföretag.
Det har alltid funnits starka intressen inom det Socialdemokratiska Partiet, dess medlemmar och väljare, men det har också funnits Socialdemokratiska Partiordföranden som har rest sig över alla dessa och visat vägen.
För precis som Olof Palme sade citat”, Politik är vilja”, slut citat, har Håkan Juholt visat detta med råge med sig själv och den Socialdemokratiska politiken. Det var han Håkan Juholt som pratade till det svenska folket som de älskade och han kunde prata till näringslivet. Nu har det Socialdemokratiska Partiet mist denna mycket betydelsefulla röst.
De personer som inte har ställt sig bakom Håkan Juholt i den svåraste tid som Sverige och det Socialdemokratiska partiet upplever idag, alla dessa skall stå där med skammen varje dag när de ser sig själv i spegeln.
Många Socialdemokratiska Partikandidater står på tur, men frågan idag den 22 januari 2012 ställer sig på sin yttersta spets; Har någon av dessa Socialdemokratiska Partiledarkandidater oavsett namn och kön, dess Verkställande Utskott och Partistyrelsen, det som krävs att föra det Socialdemokratiska Partiet till valseger 2014?
P.S ”Myteriet på Sveavägen 68”,kommer förmodligen att sättas upp på landets teaterscener 2013. Då kommer hela svenska folket att vallfärda dit. Håkan Juholt får sin revansch.