”Vi vaknade tidigt på morgonen av att det luktade konstigt. När tittade ut genom fönstret såg vi att lukten kom ifrån tusentals Trabant-bilar som fyllde gatorna. Vi slog på TV:n och då fick vi veta att muren hade fallit under natten”.
När muren föll var jag tio år gammal, killen som berättade det här för mig när jag var i Tyskland i förra veckan var bara sju år då, och bodde med sina föräldrar vid Wittenbergplatz i dåvarande Västberlin 1989.
Fram tills dess hade det varit helt naturligt för honom att Västberlin slutade vid muren och att ett annat Berlin, en annan värld, tog vid på andra sidan. Idag känns det nästan helt främmande för mig att Berlin en gång har varit delat. Gränserna mellan öst och väst är till stora delar utsuddade, med undantag för platser där man har sparat delar utav muren eller på annat sätt markerat var den en gång gick.
Det är först på senare år jag har intresserat mig för min nutidshistoria, världen som jag växte upp i och hur den har förändrats. Att förstå sin historia är så otroligt värdefullt av så många anledningar, men ibland glömmer vi bort det som hände alldeles nyss.
Att ha förmånen att få saker berättade för sig av någon som var med när det hände ger mer än vad en drös Wikipedia-artiklar eller historieböcker kan ge.
Henry Ohlsson
